Den enda gången jag tjuvrökte på högstadiet blev jag påkommen av klassföreståndaren. Snacka om otur;)! Minns så väl att hon sa att "en gång är ingen gång, men två gånger är en vana". När jag hittade en griffeltavla på loppis tänkte jag att "två griffeltavlor är ingenting, men tre griffeltavlor är en samling":)

"Tre?" tänker ni nu, "där hänger ju fyra?" Det gör det, alldeles riktigt, men den hjärtformade är nytillverkad och räknas inte in av den enkla anledningen att den aldrig använts av någon skolelev! De övriga, inbillar jag mig, har små barnahänder med ett krampaktigt grepp om kritan
mödosamt skrivit bokstäver på. Först textade versaler och gemener, sedan snirklig skrivstil som var så mycket vackrare än den vi skriver med idag.När jag gick på lågstadiet på 1970-talet (jag är urgammal, typ var med på Noaks ark:)) gick man precis ifrån den vackra gamla stilen och bytte över till den skrivstil som påminner mycket om vanlig textad stil. Synd, hade gärna lärt mig den gamla. Tänk ändå att allt var bättre förr;))
Definitionen på samling och samlande enligt Wikipedia:
Vad som är en samling finns det inga helt klarlagda kriterier för. Ett kriterium kan vara att det är fråga om en samling när man införskaffar ett föremål i huvudsak för att komplettera, och inte för att använda föremålet till det avsedda skälet.
Här nedan följer några olika kriterier som används av olika samlare:
- Har man tre exemplar av något är man en samlare, har man åtta så är det en mani.
- Man har fler exemplar av ett föremål än vad man har egentlig användning för.
- Man registerför sina föremål och försöker komplettera med exemplar man saknar.
- Man betraktar sin samling som just en samling.