söndag 23 mars 2014

Tre är en samling

 Den enda gången jag tjuvrökte på högstadiet blev jag påkommen av klassföreståndaren. Snacka om otur;)! Minns så väl att hon sa att "en gång är ingen gång, men två gånger är en vana". När jag hittade en griffeltavla på loppis tänkte jag att "två griffeltavlor är ingenting, men tre griffeltavlor är en samling":)


"Tre?" tänker ni nu, "där hänger ju fyra?" Det gör det, alldeles riktigt, men den hjärtformade är nytillverkad och räknas inte in av den enkla anledningen att den aldrig använts av någon skolelev! De övriga, inbillar jag mig, har små barnahänder med ett krampaktigt grepp om kritan
mödosamt skrivit bokstäver på. Först textade versaler och gemener, sedan snirklig skrivstil som var så mycket vackrare än den vi skriver med idag.
När jag gick på lågstadiet på 1970-talet (jag är urgammal, typ var med på Noaks ark:)) gick man precis ifrån den vackra gamla stilen och bytte över till den skrivstil som påminner mycket om vanlig textad stil. Synd, hade gärna lärt mig den gamla. Tänk ändå att allt var bättre förr;))


Definitionen på samling och samlande enligt Wikipedia:
Vad som är en samling finns det inga helt klarlagda kriterier för. Ett kriterium kan vara att det är fråga om en samling när man införskaffar ett föremål i huvudsak för att komplettera, och inte för att använda föremålet till det avsedda skälet.
Här nedan följer några olika kriterier som används av olika samlare:
  • Har man tre exemplar av något är man en samlare, har man åtta så är det en mani.
  • Man har fler exemplar av ett föremål än vad man har egentlig användning för.
  • Man registerför sina föremål och försöker komplettera med exemplar man saknar.
  • Man betraktar sin samling som just en samling.

4 kommentarer:

  1. Här är en till som gick i lågstadiet på 70-talet och precis missade den gamla snygga skrivstilen jag också :-)
    Som vanligt ser jag många snygga saker i din blogg, ibland sånt jag kanske inte hade lagt märke till på loppis men som hos dej blir så fint ihop med det du redan har.
    Och visst känner jag igen mej i minst en av kriterierna för en samling....Den andra :-)

    SvaraRadera
  2. Men här är en som gick i småskolan på det ljuva 60-talet...som tragglade med skrivstilsplattan i ettan och tvåan...fast nu har jag nog mest moderniserat skrivstilen till nästan oläsbart...jag borde ha blivit läkare...eller kanske inte ändå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min KuriÅsa Värld24 mars 2014 20:42

      Bara man vet själv vad det står så;))

      Radera
  3. Jag hade ingen griffeltavla men en gammal fröken som lärde oss den gamla snirkliga skrivstilen. Oj så vi tränade! En pojke, Olle, kunde omöjligt få till det. När han skulle ta sats och skriva sitt namn bad han fröken säga stopp...en massa cirklar blir tillslut just Olle!
    Ok, bara att inse; jag har mani på vissa saker!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera