Från en stor sten till retro

Bild från nätet. En stor jävla sten. 

 När min son var liten inredde jag hans rum med möbler och saker från secondhand och loppis. Då han blev lite äldre ville han bestämma själv. "Ingenting gammalt i mitt rum, bara nytt!" lät hans order. Ut åkte bakbordet jag byggt om till skrivbord, det stora skåpet från 1940-talet som jag målat blått och som rymde så ofantligt mycket leksaker, den gamla pinnstolen som stod vid skrivbordet och tallrikshyllan som agerat bokhylla! In åkte möbler från Det Stora Varuhuset som levererar i platta paket. Trist tyckte mor, coolt tyckte sonen:)
Åren gick och han började drömma om egen lägenhet. Minns att han sa att "jag ska bara ha en stor jävla sten i min lägenhet, inget annat!" medan han med ofantligt kritisk blick såg på den antika eklektiska boheminredning hans ömma moder vurmade för då (som nu och för alltid)!

Nu bor han i egen lägenhet i Stockholm. Inredningen består en stor sten. Inte:)
Nädå, nu är lilla morsan väldigt hipp med sin retro antiksmak och väääldigt bra att ha med sina välfyllda förråd. Nu är det ett annat ljud i skällan minsann:) Nu säger han istället "Vad snygg, kan jag få den?" eller "Har du nåt snyggt jag kan ta med hem?" eller "Kan du hålla utkik efter det och det?"
Häromdagen, med sonen här på blixtvisit blev jag av med tallriken på bilden ovan, eftersom den ju var så väldigt retrosnygg och väldigt bra att ha mackorna på framför TVn!
Vill inte säga vad var det jag sa, men vad var det jag sa;))