Firar 1 år med bloggen!

Jag har ändrat lite på skänken igen;)

 Tänk att nu har jag bloggat i ett helt år! Det har varit så kul och givande, och särskilt roligt är det när ni kommenterar! Så kära läsare, mer kommentarer önskar jag mig om jag får:)

 Under det här året har det hänt en hel del, samtidigt som det har hänt för lite, om ni förstår hur jag menar? Vi har väl alla mål och visioner om hur livet ska levas och bli. Ofta blir det i verkligheten nåt helt annat!

 Nåt jag tänkt mycket på det här året är framtiden. Hur det ska det bli med jobb, om jag ska flytta, om jag kommer finna kärleken och så vidare. Såna där enkla saker, ni vet;)) Det är lätt att fastna i hur det kommer att bli och inte leva i det som är nu. Samtidigt är jag i en bearbetning av det som varit, ett reflekterande över hur saker blev som de blev.

 Ibland skulle det vara enklare att inte vara en så tänkande människa kanske, men man är ju som man är!

 

 

Hämtar lugn i meditation och yoga, och Buddha påminner mig att bara vara. Namaste!

Att tro på magi

Rader av färglada klänningar på Myrorna!

 För en tid sedan läste jag en bok om att skapa sin drömtillvaro. Att man kunde pröva att "skicka ut en önskan i Universum och sedan våga tro på magin". På så sätt skulle man kunna få det man ville ha i både stort och smått! Vem vill inte det tänkte jag? Här skulle skickas önskningar minsann:)

 Så när jag gick till Myrorna tänkte jag att "nu vill jag hitta en retro anorak". Inte för att jag nånsin sett nån på loppis, men för att jag verkligen önskade mig en sån! Så mysigt att dra på sig inför vårens skogspromenader! Kombinerat med äggmackor och termos i ryggsäcken borde det bli en finfin (retro)upplevelse:)
Precis när jag tänkt orden så hängde den där, anoraken! Retro, mörkblå, i rätt storlek och till ett pris som jag hade råd med.

Anorak för 85 kr, ja tack! Nu ska jag fortsätta tro på magin! Bara för att jag vill och för att det blir så mycket roligare då! Mer magi åt folket:)

Från en stor sten till retro

Bild från nätet. En stor jävla sten. 

 När min son var liten inredde jag hans rum med möbler och saker från secondhand och loppis. Då han blev lite äldre ville han bestämma själv. "Ingenting gammalt i mitt rum, bara nytt!" lät hans order. Ut åkte bakbordet jag byggt om till skrivbord, det stora skåpet från 1940-talet som jag målat blått och som rymde så ofantligt mycket leksaker, den gamla pinnstolen som stod vid skrivbordet och tallrikshyllan som agerat bokhylla! In åkte möbler från Det Stora Varuhuset som levererar i platta paket. Trist tyckte mor, coolt tyckte sonen:)
Åren gick och han började drömma om egen lägenhet. Minns att han sa att "jag ska bara ha en stor jävla sten i min lägenhet, inget annat!" medan han med ofantligt kritisk blick såg på den antika eklektiska boheminredning hans ömma moder vurmade för då (som nu och för alltid)!

Nu bor han i egen lägenhet i Stockholm. Inredningen består en stor sten. Inte:)
Nädå, nu är lilla morsan väldigt hipp med sin retro antiksmak och väääldigt bra att ha med sina välfyllda förråd. Nu är det ett annat ljud i skällan minsann:) Nu säger han istället "Vad snygg, kan jag få den?" eller "Har du nåt snyggt jag kan ta med hem?" eller "Kan du hålla utkik efter det och det?"
Häromdagen, med sonen här på blixtvisit blev jag av med tallriken på bilden ovan, eftersom den ju var så väldigt retrosnygg och väldigt bra att ha mackorna på framför TVn!
Vill inte säga vad var det jag sa, men vad var det jag sa;)) 

Liten kort paus

"Pausfågel", bild från sverigesradio.se

Jag tar några dagars paus från bloggen! Ska in på sjukhus för en operation, men kommer snart tillbaka med nya krafter. Mot slutet av veckan är jag "fit for fight" igen skulle jag tro. Ha det så gott så länge!

Liten och trasig är välkommen till mig!

 En till lite kantstött och trasig filur har hittat hem till mig! För bara en ynka femma klarar man att  loppisfynda även under fattiga januari;)
Den här lilla ursöta Dalahästen hittade jag på Myrorna igår. Visserligen lite halt och lytt, ena benet är hoplimmat och alltså egentligen trasigt. Har märkt att jag har en förmåga att köpa det som är kantstött, skavt och operfekt...

...vi talar troligen om en identifikation här, en personifiering av ett föremål. Enligt min ringa amatörpsykologi alltså:)
Typ "välkommen hit du som har ett brutet ben eller en bruten själ, här finns lim av allehanda slag! Väl utprovat och godkänt av en som talar av egen erfarenhet";)

Inspiration tack!

Bild IKEA

 Har ni det som jag nu i januari? Inspirationen är som bortblåst! Just nu är det en slags tillvaro i ett "ingenmansland" och jag hittar varken styrsel eller lust till nåt alls. Min alldeles första bloggtorka har inträffat tror jag! Eftersom inget nytt hänt här hemma får andras bilder ge inspiration i stället.


Bild Pinterest

Fortfarande har vi lååång tid kvar av vintern, så lång tid att det är lika bra att njuta av den så mycket det går! Här i mina hemtrakter är det milt och snöfritt, så det är lätt att ta långpromenader.
Helst skulle det ändå få vara snö på marken, plogade vägar och ett par minusgrader. Tänk om man sen kunde komma in, med rosor på kinden, en vedtrave i famnen och så få tända en brasa i kakelugnen! Kan jag bara drömma om, men jag har ju i alla fall en DVD-brasa som får duga så länge;)


Nyår

Bild från nätet

Då är det nyårsafton då! På den här bloggen visas inga nyårsdukningar, glittriga klänningar eller andra festförberedelser till ikväll. Av den simpla anledningen att jag firar nyår helt själv med en bok. Inte alla har en stor umgängeskrets att partaja med en sån här kväll. Dystert? Ja, kanske det. Men verklighet för många fler än för mig!
Gott Nytt År!

Livet är en resa

Resväskor jag samlat på mig och förvarar tyger i. Tre är nu sålda till goda vänner:)

 Livet är en resa brukar man säga. En resa vi inte vet destinationen på i så fall, tänker jag! Det är väl det som gör livet intressant, att vi faktiskt inte har en aning om hur det kommer bli? Ändå strävar man efter att få veta i förväg, vara förberedd. Men det går ju inte! Tänker på den gamla slagdängan från förr "Que sera sera, what ever will be will be, the future´s not ours to see..."

Märker att jag har väldigt många resväskor:) Vid soffan står en stor resekoffert med träribbor och fina reseetiketter på, den innehåller filtar!

I dessa tre miniväskor har jag räkningar, kvitton och viktiga papper. Mitt hemarkiv alltså! Blir lite roligare förvarade såhär:) Undrar om alla resväskor symboliserar en längtan bort? Kan vara så;))

Tillit trots allt

Mitt favoritsmycke!

Det allra vackraste ord jag vet är "tillit"! För mig betyder det att ha en tro på att allt ordnar sig till det bästa, att det finns en plan för mig och att jag når mina tänkta mål även om det ibland sker på riktigt krokiga vägar. Jag har ingen kristen tro, mer en slags andlig känsla av att det finns något större än oss. Kalla det Universum, Gud , Ödet eller vad du vill! Det ger en känsla av trygghet att tänka så här tycker jag, men" var och en blir salig på sin tro" som det heter:)
Det här fina silversmycket beställde jag ordet "TILLIT" på. Det var för flera år sedan, men jag har använt smycket i stort sett dagligen! På den tiden var jag säljare åt duktiga Agneta som du finner på http://www.designatenga.com/

Bild Pinterest

 Bilden ovan ska symbolisera vägen vidare mot nya djärva mål, tänk vad mycket spännande som väntar! Jag känner stor tillit till att jag inte upplevt mitt livs höjdpunkter ännu:)

                                                                      Bild SvD

Den här helgen är vi många som går till kyrkogården och tänder lyktor på gravarna. Vi tänker på, och saknar våra kära som gått bort. Inte heller jag har varit förskonat då flera människor i min närhet gått bort under åren. Idag tänder jag ett ljus för min stora ungdomskärlek som gick bort i en MC-olycka när han var 23 år och jag var 21 år. Besöket på kyrkogården under Alla Helgona ger mig perspektiv och en glädje över att vara i livet. Allt gott till er!

Good enough - tillräckligt bra

Den här bilden är tagen med min mobilkamera. Jag har inte råd med någon annan kamera, inte heller kunskaper i fotografering, har inget snajdigt fotofixåtrixprogram på datorn och inte ens heller baskunskaper i bloggandets teknik.
Men jag bloggar ändå! Jag bloggar för att det ger mig så mycket, för att inspirera andra och för att få kontakt med trevliga människor. Ibland tänker jag att "nää, vilken skräpblogg jag har, den duger inte, andra kan så mycket mer och har sådana resurser".
Det är sådana stunder jag tar min mobil och går ut i hösten och tar i mitt tycke fantastiska bilder och minns att jag är "good enough", alldeles tillräckligt bra:) Kärlek till er alla!